Veckans tanke : Självförtroendet

Sitter och funderar på självförtroendet i oss människor och lyssnar på en låt som verkligen inte har någonting med det här att göra men bara för att den är bra så länkar jag den här.
Tillbaka till ämnet..

Har ni bra självförtroende? Jag vet ärligt talat inte om jag har det. Ibland har jag det, och ibland inte. Det går upp och ner, men jag måste erkänna att jag kan faktiskt ha ett jävligt bra självförtroende ibland, när det gäller saker jag är bra på. För visst är det så med oss alla att de sakerna eller grejerna vi är bra på, som vi är experter på, är vi stolta över och vill visa hela världen egentligen, innerst inne om våran talang. För jag tror att alla har en dold talang någonstans. Om man ännu inte hittat den än bakom kroppens väggar, så gör man det innan man dör. My opinion!

Kanske någonstans har man dagar då man mår som allra bäst, då självförtroendet är på topp. Så har jag, jag har liksom som märkta dagar i min allmenacka då mitt humor oftast är på högsta nivå och då jag känner mig jätte snygg. Jag är nöjd med mig själv, men det finns mycket jag vill bli bättre på eller ändra på i dvs kroppen m.m, men alla har något man alltid är avis på! Vi kan säga såhär, att jag är jätte avis på min kompis sångröst, men så ser hon tillbaka på mig och är jätte avis tillbaka på att jag har vackra ögon. Alla vill vi ha något, och alla knegar vi ner oss på något och alla, alla är vi vackra ändå.

Men vad hände då, när man har ett så in i helsikes bra självförtroende? Jag menar, går jag i min skola och säger högt hur snygg jag tycker jag är, skulle alla tänka och tycka " vad tror hon att hon är? " . 
Det tycker jag är synd, visst jag hade också tyckt det varit konstigt om någon gjorde så men jag hade också varit fashinerad om hur långt hon eller han kommit på sin nivå till att vara nöjd med sig själv. Tänk att vara så nöjd liksom? Gå runt och vara jätte glad och glad för att man får vara sig själv och att man är nöjd med allt. Det hade ju varit helt underbart.. men varför förbjuder vi oss här i sverige och resten av världen att vara så nöjd?
Ska man inte få vara nöjd med sig själv, ska man alltid ha någon som hänger över ens axel o säger " riktigt så bra är du faktiskt inte?" .
Sen är det en delsak också, att man ska ta hänsyn till andra och dessutom uppmuntra andra till att vara lika nöjd med sig själv, och man får inte gå runt o tro sig för mycket om ni fattar vad jag menar?
Men ändå, om man är det och om man tar den där hänsynen till andra och är alldeles lagom, glöms man då bort av de andra hur vacker man är, eller letar man fel bara för att han något fastän man är nöjd? eller, är man den stolta personen som visar upp det. ? Vem är du?

Jag vet inte vem jag är allvarligt talat, men jag lutar nog mest åt det hållet, då man får mycket komplimanger men har svårt att ta in dem. Det är jätte svårt för mig att ta vara på komplimanger och spara dem inom mig, oftast säger jag "tack!" och sedan är det som bortglömt, men jag borde nog bättra mig på det, för en vacker dag har jag nog nytta av det, att ta vara på komplimanger, hur en främmande människa kan säga något snällt till en. 
Om det endå hade varit så enkelt, att ta personer som dem är och ta reda på vad deras starka sida är, för alla har vi ju någon stark sida som sagt, och om vi skulle ge alla en chans här i världen, sluta ta varandra med förutsatta meningar, skulle nog allting sett väldigt annorlunda ut. Eller är jag helt ute o cyklar? 

Känner att detta blev rörigt, men hoppas ni förstod!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0