Men när du strippar och klär av dig är det samma grej

"Visst du kan skratta och låtsas som ingenting, men jag vet allt om dig , för du har varit min. Du är en annan nu, i och för sig, men när du strippar och klär av dig är det samma grej. "

Visst är det läskigt, men ändå ; konstigt. Hur man kan känna en person så väl. Insida som utsida, favoritgodis som lyckopiller, svagheter och styrkor, tårar och skratt, dofter och smak, you name it. Allt.
Vad sätter sig egentligen på hjärnan? Är det meningen att man ska känna en person så väl?
Får man ens det, får man ens känna en person så väl mer än vad man känner sig själv.
Jag har aldrig frågat, men om man gjort det i snart 1 år så borde väll ränderna aldrig gå ur, eller?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0