Obeskrivligt

" Men mina känslor då? Räknas inte dem? Jag kanske inte vill bli någon annan, jag kanske vill skapa något eget med dig. Kanske inte vill bli likgiltig med de andra du jämför oss med. Var det inte vårat ”oss”? Vad hände med ensamheten? Skulle vara så svårt o ge hjärtat rakt ut, men faktum är att det var det jag gjorde, vad sjutton gjorde du av det?
Vad hände med hoppet av att förändra världen? Vart ligger vi nu? Mellan botten och stjärnorna. Att plötsligt springa in på toaletten och gråta ut, se sig i spegeln med svarta ögon, hatet av att bli hatad och ratad. När drömmar gick i kras, när du försvann ifrån synen, när du försvann. Viljor som blev skilda. Du är inte som du var förut, inte jag häller. Kanske var det menat så. Men vad sjutton vet jag om det, kärlek är något kemiskt som gör en kåt och konstig. Ser mig i spegeln med gråten ännu en gång, inser att du var kemin, min kemi. Men mixtra inte med mig, testa mig inte, och jag som nyss exploderade. Mixtra inte med mig. Försent. "


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0