Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans.

; och fortfarande kan jag lyssna låt efter låt, någon form av tröst. För en dag kommer du att ha glömt mig, och en dag kommer picknicken på försommaren, morgonkaffet, leendena och stunderna vara som bortblåsta. Men vad vet jag, jag vet inte ens om jag vill veta.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0