kajsalecander

När vi säger till oss själva högt att vi är fina, ses vi som egoistiska slampor. När vi har sex med fler än 3 stycken ses vi som horor och playgirls. När vi är på dåligt humör har vi " mens eller?!". När vi gråter ses vi som svaga taniga självar. När vi står upp starka finns det alltid någon som ser ner på oss. När vi älskar någon på riktigt får vi alltid någon emot oss. När vi vet hur det är att få kniven i ryggen, så vet vi om det ordentligt. När vi säger "finns där" gör vi det till 100 %. När vi säger "jag mår bra" mår vi oftast hur kasst som helst. Vi älskar våra vänner och ingen kille i världen kommer före dem. Vi kan blöda en hel vecka utan att förblöda och vi kan ha som en pungsparks smärta i magen en vecka utan att lägga oss på marken och spy.  Vi tror på karma, bitchblickar, rykten och tar visst illa upp om vi får reda på någonting om oss själva någon idiot har sagt, även om vi säger att vi inte gör det. Vi tar hand om oss själva minst en gång i veckan för att tankarna och pusselbitar i hjärnan och hjärtat ska falla på plats. Vi kan göra meterlånga plus och minus listor i våra huvuden om beslut vi inte riktigt är säkra på, tills vi väl är det. Vi kan skrika så högt att glas spricker när vi blir hjärtekrossade som sten på glasrutor. Vi kan gråta en hel natt utan att få slut på tårar. Vi kan leva loppan en hel kväll och få ångest dagen efter. Vi kan spela och ändra personligheter hur lätt som helst. Vi kan börja gråta till vilken låt som helst. Vi kan tyda blickar, vi kan komma på förutfattade meningar om varandra och störa oss på saker vi egentligen inte bryr oss om. Vi kan göra allt för lite bekräftelse.