i knew it when i met you, i never gonna let ju run away

Vi står i regnet och skriker på varandra. Någonstans i mitt blöta ansikte kan jag känna en salt tår sakta rinna. Du ser på mig, du vet att jag inte kan hjälpa det. Du vet att jag blir sånhär, när saker känns jobbiga. Ändå: fortsätter vi. 
Du gestikulerar vilt med händerna, och din mun rörs oavbrutet, men jag hör ingenting. Jag bara står där helt förstelnad, ser på din vackra mun hur den rör sig allt saktare och saktare. 
- lyssnar du ens? avslutar du.
Jag lyssnar, jag hör. men jag kan inte tänka, kan inte fundera klart på vad exakt du vill säga mig. Jag försöker se på dig igen, men den suddiga hinnan i ögat av en tår gör det svårt att se dig helt klart. Det är då jag förstår, det vi har kanske ingen kan se så klart. Inte ens jag. Vi kanske inte själva vet helt klart, vad vi har. Vi kanske står här i regnet över någon gammal diskussion, brusat upp oss i onödan för att vi varit så fulla av tårar att vi inte ser allt det fina vi nu står och förstår och förtärar. Vi kan inte se allt klart. 
 
Så jag torkar mig kring ögonen, fastän jag vet jag att det snart kommer komma nya tårar. Jag torkar mig igen, kollar på dig, denna gången helt klart. För någon gång måste man torka sina tårar, räta upp ryggen, inse vad man har innan man är nära att förlora det, för den smärtan kommer aldrig försvinna, man kan aldrig förlåta sig själv. 
Kastar mig i dina armar, viskar det där tre orden jag velat säga till dig i flera veckor. 
och plötsligt ser du på mig, helt klart. 
och först då vet vi båda två att vi hör ihop. 
 
- Det är klart jag älskar dig med.
 
Tumblr_mafph2eodm1rb40xuo1_500_large

Kommentarer
Postat av: anonym

GUD VA FINT SKRIVET! fick bokstavligt talat rysningar i hela kroppen när jag läste det!
du är grym på att skriva, sluta aldrig med det.
kram :)

Svar: tack så mycket! det värmer !! kram
Kajsa

2012-09-23 @ 14:12:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0