kajsalecander

Sitter och nynnar med i oskar linnros låt Annie Hall. För er som hört låten, visst är den underbar? ” säg mej, finns det något mer än droger och dan’ efter? Säg mig att det inte var det här det var”

Förstår ni innehåller i den textslingan så går veckans tanke till ; besvikelse/utnyttjad

För visst är det lite så han menar, att man vill så gärna försöka tilltala sig själv saker. Så som ”nej, den killen är nog inte alls så” när i själva verket killen är en idiot. Man vågar inte tro på sanningen och tilltalar sig något som egentligen är helt tvärtom, man kanske tycker om person så mycket att man inte vill tänka på en persons dåliga sidor, hur mycket han kanske utnyttjar en eller hur mycket han egentligen inte bryr sig.

När en person låtsas vara ens vän eller kanske något mer än det, och sedan bara struntar i en som om ingenting hänt. Man blir som förälskad i personens intelligens om att vara en så underbar varelse, att när det visar sig att allting var en lögn, man kommer till den där besvikelsen. Man kan fortfarande inte riktigt inse vad man gjorde för fel, eller vad som gick åt helvete, men ändå försöker man se det från den ljusa sidan, ”det kanske bara är en svacka, han/hon kommer tillbaka” .
När man blivit utnyttjad av ens kärlek, då man tror att det är något mer än vänner. Personen håller på , men det är alltid en själv som hör av sig till personen. Alltid en själv som tar kontakt om den, skrämmande hur man aldrig kan nå honom/henne men hur han/hon alltid kan nå en. Personen känns alltid starkare, alltid bättre och man är så liten i dess närhet. När man fått vara med den där känslan, som är starkare hos en än någonsin. Men för honom/henne ingenting speciellt. Så tänker man så där som Oskar Linnros, ” säg mig att det inte var det här det var” , med andra ord ; säg mig att detta är något mer, att du vill något mer. Att slutet inte är här. Att det inte ska fortsätta så här. Du sårar mig, trampar på mig, ändå springer jag efter dig som en maratonlöpare i sitt livs största lopp.
Utnyttjning är ett stort ända lopp. Som jag sagt en annan gång, det gäller att se efter, hur långt personen är värd att springa för, om personen bryr sig om man stannar eller fortsätter. Om det äns är värt att kämpa mer. 

Förstår ni mitt evenemang? Vad jag menar? Jag tror vi alla varit där ett antal gånger. Då vi litat på en person till tusen, men när allting ändå kommer ut och tilliten visade sig vara något man bara kastat bort, som i en sjö, blir man så besviken att man inte ens vill inse att personen var en idiot. Ibland skrattar man, hånskrattar hur man kunde vara så dum och tro att personen skulle komma tillbaka. Man vet inte hur man ska reagera.

Ibland är vi människor så otrolig dumma och förväntar oss för mycket. Har stora förhoppningar, förväntningar på någon. Oftast gör vi dessa listor om förhoppningar för fort, när vi knappt vet om det är sant eller inte. Om det kan gå i uppfyllelse, Men när dagen väl kommer och man förstår att man hade så fel, blir man djupt sårad.

Finns de gånger jag suttit en hel dag och väntat på ett speciellt sms eller ett speciellt telefonsamtal från någon viss person. Går runt och väntar hela dagen, tar med mig mobilen var jag än går och väntar på att personen ska ringa. Förbereder mig, vad jag ska säga och vad jag inte ska säga. Men när det där samtalet aldrig kommer, går jag ner mig helt. Surar, blir ledsen och humörsvängningarna är på topp. Ena stunden skratt, andra stunden gråt.

Om man ska vara smart, borde vi sluta ha för mycket förhoppningar på världen. Minimera de där stora kraven och låta saker ske som det sker, för vi vet så väl hur besvikna vi blir när det inte går som det ska. Vi blir som barn på julafton som inte fick de man önskade sig. Löjligt, stört löjligt. Men det är så vi går till. Hoppas på något som är för bra för att inte vara sant, och blir svikna. Vilken jävla skit värld vi lever i alltså.

Ta mer hand om er själva i ett sånt här läge. Vad är bäst för dig? Har du konditionen till att springa det där loppet? Orken att hänga kvar hur länge som helst? Kommer det löna sig i slutändan? Kämpa så hårt för något att man knappt kan stå längre? Ibland är det värt det, ibland inte. Det gäller att ta reda på det, innan det gått way to long.

Tänkte att nu när jag ändå känner mig risig och inte har något annat för mig, så hade jag tänkt att vi kör en ”veckans – tanke” som jag misslyckade att hålla. Ska försöka komma igång med det igen, om ni vill? Men jag kör en idag istället. Fingrarna är allt för spralliga.

Vet dock inte varför texten har en tendens att flyta ihop, jag gjorde lite "rubriker i fet stil" , hoppas det blev lättare.

Så vad är kärlek? Inte lätt att veta när man snart ska fylla femton. Vissa kanske redan haft sin ungdomskärlek, den där kärleken man alltid kommer komma ihåg. Man gjorde saker och förstod mening i saker, man tog tid på sig. Blev kär. Andra kanske inte kommit dit än, de längtar efter att få den där filmkyssen som alla pratar om. Dem som tar det lugnt, men längtar. Andra kanske inte ens vill vara i närheten av kärlek, finns tid till annat, kärlek kan man lägga åt sidan, är du en av dem? Vem man än är, så kommer man alltid uppleva det. Kärlek kommer och kärlek går, men man kan inte hjälpa det. En dag står man där som förälskad i någon man inte trodde fanns. Ibland olyckligt kär, ack vad ont i hjärtat man har. Kärlek som kärlek.

Även om jag haft min ungdomskärlek, Pontus. Så betyder inte det att jag aldrig kommer bli kär mer. Dock har jag svårt att tro att någon kommer överträffa honom. Jag menar, jag har aldrig varit så galet kär. Tänker tillbaka, minns. Sedan tänker jag också, hur vill vi ens att drömkärleken ska vara? Oftast utsätter man sig för tankarna, att det ska vara som i en film. Alla dessa filmer, perfekta kyssen, perfekt handling, perfekt utseende, perfekt. Och oförstörbar? Perfekt behöver inte vara bra. Jag tycker det är viktigt med småfel. Alltid är det något. Kanske man kan bli sådär nöjd, o att det inte finns ett ända fel på sin dröm. Men jag tror att man måste ta till sig det dåliga, sätta det på nackdelslistan och det positiva på fördelslistan. Allting behöver inte vara fel, det kan vara nackdelar. Och det är inte samma sak.

Och jag vet så väl hur det är att känna ” Det finns ingen som vill ha mig” ” jag är för dålig” Men det finns EN för alla. Om inte mer, även om man inte haft sin ungdomskärlek än, så finns det inga krav på när man ska ha den och inte ha den. Den kommer när den kommer, man kan inte skynda på kärlek hur mycket man än vill. Man är aldrig för dålig, man kan inte vara dålig på att pussas, det finns alltid något som man har som ingen annan har. Och något som någon annan uppskattar. Fördelar som man inte själv ser. Snälla, gå inte ner er helt och hållet på att bästa kompisen har en pojkvän/flickvän och inte du, din tur kommer snart. Gör dig redo för den. Och sucka inte åt dig själv nu, du är värd den bästa av alla.

Hur ska man träffa kärleken? Helt spontant på ICA´s sharkdisk? Eller över internet? På ett fik mitt i ingenstans? Finns många olika sätt. Jag säger bara såhär, första ögonkastet behöver inte vara det bästa. Man kan gå förbi flera gånger om och om igen, innan det blir ett ”första ögonkast”. Andra går på smicker, komplimanger och det som är lättast för den att etablera kontakt med en person. Personen kanske inte gillar sådant. Man får försöka om på nytt. Om man vill ha någon måste man kämpa. När man väl gjort det, så blir det som allt annat. När man kämpat för att spara ihop till en viss pryl, när man kämpat och pluggat till ett prov. När man klarat det, kommit till mållinjen. Det är först då man inser hur mycket man är värd det efter allt slit och jobb. Alla, är värda en chans av en person. En chans till kärlek.

Vänskap kan oftast komma först, att bli vänner och sedan utveckla vänskapen till något annat. Jag brukar oftast ha små krav, för att personen ska bli godkänd.
* att jag ska kunna lita på personen
* kunna vara mig själv fullt ut
* att personen har något intressant
* att personen bryr sig

Utan dessa krav skulle en person vara chanslös i min omkrets. Jag tror det är viktigt att sätta upp egna krav, så man slipper bli sårad. Men inte för många krav, utan krav som är meningsfulla. Om en person kommer innanför dessa krav som jag ställt upp, är jag redo att fortsätta. Det tar tid att se hur en person fyller upp och betyder. Men när tiden har kommit, kanske man blivit riktigt bra vänner. Och vänskap är alltid en fördel.
Utseendet, hur mycket vi än säger ”det spelar ingen roll” tror jag att vi alla vill kunna få de där extra rysningarna i nacken när vi tänker på hur personen ser ut. Att vara vacker kan vara en fördel, men det är ändå insidan som räknas. Utsidan ger insidan en chans, man måste kunna bli frestad av personen, man måste kunna säga ”du är fin”.

När man hittat sin kärlek, kom inte för nära. Säg inte de tre små orden för snabbt. Var varsam, tills du verkligen vet. Dock ska man inte satsa på något om man ändå vet att det inte skulle hålla. Man måste vara säker, när man släcker en ångest väcker man alltid en annan. Finns mycket att tänka på. Men mitt tips är också ; tänk inte alls. Var spontan, gå på magkänslan. Ge dig ut och ha roligt, släpp loss. Om personen gör dig glad finns det inget skäl att inte stanna kvar. Du sitter fast i något där inne, släpp det inte. Även om det visar sig att det inte var så bra, så var det bra för dig då. Sen om det ändras efter en månad eller två, så har du testat. Du var glad till en del, trodde det var något för dig. Men man kan ha fel också, precis som man kan ha fel på ett prov.

Olycklig kärlek är inte så dum den häller. Hur man ligger i sängen och försöker tänka på annat, men när en person sagt som det är och man kan inte inse att det är slut. Men i kärlek är det två som är med. Två huvudpersoner, om den ena huvudrollen inte vill vara med i filmen, är det svårt att ta på sig båda rollerna och säga alla repliker rätt. Man måste hjälpas åt. Och vill inte den ena, tar det i sin början en tid att förstå. Men när man äntligen kan börja tänka på annat igen, är det skönare än någonsin.

Det är svårt att komma över någon, jag vet. Man måste vara stark, tro på sig själv och ta vara på det man har. Det gäller att inte gå ner sig totalt, och skulle man det är det superviktigt att hitta tillbaka och sträcka på ryggen. Ibland behöver man som en smäll på käften för att komma i rätt balans, men det är värt det. Man ställer sig sakta upp igen, och fortsätter med resans gång. Som att ramla, se sig om , och fortsätta.
Att vara arg behöver inte vara en lösning. Men vi alla vet hur det är att vilja något, och att vara så arg på någon att man inte vet vad man ska ta sig till. Hur mycket man älskar någon, och man skäller på den, för att den ska förstå. Fast man inte säger rätt ord. Hur man springer efter någon annan, vill så gärna mera. Men personen bryr sig knappt, det gäller att inse hur långt man ska springa. Om personen stannar om man själv stannar. Och stannar personen inte, så kanske det är värt att ge upp det där loppet. Man mår bättre av något annat, någon som verkligen bryr sig. Det är just därför mitt ena krav är, att personen måste visa att den bryr sig.

Och när man fått reda på hur det är att vara kär. När ingenting är dåligt, allting är positivt. Man står på toppen av världen. Håller någon hårt och kryper tätt intill en doft man blivit van vid. En doft som gör en trygg. När man pratar om himmel och jord och glömmer bort hur många dagar och månader som går. När man tänker på personen hela tiden, tankekraften tar aldrig slut. Hjärtat fylls med tårar så fort man undrar, om det någonsin kommer ta slut? Man vill alltid vara kvar, alltid ha honom eller henne vid sin sida. Man löser bråken, allting är en saga. Sagor går i uppfyllelse, det gör dom! Det är inte det jag säger, jag säger bara, var beredd på allt.

Att bli dumpad : För när dagen väl kommer, då man legat sömnlös i dagar, gråtit tills man inte kan mer, då är det inte kul. Det finns inget roligt alls att vara i den situationen. När man inte förstår vad som gick fel, man vill bara minnas allt det positiva och man kanske tänkt på det positiva för länge att man glömt kvaliten. Förälskat sig i kapitel och glömt läsa vidare.  Glömt vad den andra känner, tänkt på ett annat sätt. Glidit ifrån varandra. Eller när den andra är redo att gå vidare, när den andra sviker. Eller när den andra inte alls vill svika,men måste för sin egen skull.  För vissa kanske den inte ens kommer, men för dem som får uppleva det. Ta vara på mitt råd igen, spring inte efter någon som inte bryr sig om du stannar eller inte.
Man tänker ; jag kan inte leva utan dig. 
Det kan man inte, inte till en början, eftersom man blivit så jävla van vid att ha personen vid en sidan, man har byggt upp något och nu har det rasat. det är supersvårt att börja om, men det går. Jag lovar. Jag håller snart på o ta mig till mållinjen efter pontus, o om lilla ynkliga jag kan. Då kan ni.

Det finns den dagen då man inte känner något längre. Man vill så gärna inte såra sin kärlek, man vill inte att den personen ska få gå igenom allt det jag nyss sa. Men man måste tänka på sig själv, för en liten stund. Man har tänkt så länge på bådas bästa, alltid varit 2. Men nu måste man tänka på vad som är bäst för en själv. Att kunna få luta sig tillbaka. Även om man är feg, vågar inte säga det öga mot öga, inte på telefon. Men jag tror att om man varit tillsammans riktigt länge, så finns det nästan inget skäl att skicka ett sms med de där iskalla orden. Det känns alltid bäst öga mot öga. För båda två. Man kan alltid bli vänner efter, det är svårt men det går. Man kan till och med bli bättre vänner än innan. Mår du dåligt och inte känner dig lika kär, gör ett avslut. Se vad som händer. Men ångra dig inte för snabbt, det är bara ovana som står och pickar dig i nacken. Det tar ett tag att vänja sig vid sitt beslut, men när man väl gjort det så kanske det var det bästa. Eller inte, det får man helt enkelt se efter. Saknar man personen efter ett väldigt långt tag, kanske valet var fel. Men alla gör vi fel val, eller hur?

Nu låter det som om jag varit med om allt, jag har inte det. Men efter ett år av kärlek och svek så vet man mycket. Jag vet nu hur jag reagerar på när jag är kär, jag vet hur jag reagerar på när jag blivit besviken på min kärlek. Jag vet nu hur ledsen jag kan bli. Vet hur lång tid det tar att glömma. Vet hur långt jag kan springa efter någon innan jag stannar. Allting var en prövning, alla kommer få denna prövning. Om det nu var gud, eller vem katten som helst som kom på den här prövningen, så är det en viktig prövning. För alla vill vi sakna någon, alla vill vi bli sårade, alla vill vi bli älskade. Men mest av allt, de vi är beroende av, i alla världens sorter av det, så vill vi ha kärlek. Vad kärlek nu än är vet jag inte, ena dagen vill man ha det, andra inte. Men det kanske är det som är kärlek, att aldrig veta.

Vi alla mår bra av  att känna oss älskade, så får du chansen, av någon du verkligen tycker om. Ta den. Finns inga rätt eller fel, och vad du än själv tycker kärlek är, du kanske inte håller med mina ord. Ta vara på vad du tycker, låt din kärlek bli något du själv skapat det till .

kärlek är inte att hitta någon att leva med, utan någon att leva för.