Något nytt för er att läsa!

Hade lite tråkigt såhär på natten så satte mig för att skriva lite, på en ny grej. Men självklart ska ja fortsätta på Isabella & Alexander historien någon annan dag . Men just nu, lite nytt ;
(fastnat för namnen isabelle,isabella m.m som ni märker)

I alla skyltfönstren var dockor klädda med vårens nyheter, det var i alla fall så det stod. Men om man tycker att små korta jeansshorts var vårigt, så var det väll vår. För oss var det mest vinter. Ändå stod vi där, i jeansshorts och nylonstrumpor därunder och frös. Benen var iskalla, och jag kunde knappt känna mina fötter. Vi alla ville nog helst sitta hemma en sådan här dag, i klädda i mjukisbyxor och mysa framför TV och något helt annat. Var det värt det? Det visste jag inte. Alkoholen gjorde sig delvis sig varm i hela kroppen, men det spelade ingen roll hur mycket vi drack nu innan, allting skulle ut någon gång ändå. Amanda räckte mig flaskan. Den där flaskan vi hållit i så många gånger innan gjorde sig varm i magen och sur i halsen. Jag hostade till. Enda anledningen till att vi stod här var för att ingen annan skulle göra det i vår ålder. Tidiga kallade några oss, andra kallade oss bättre, ibland idioter till och med. Vi blev kallade lite vad som helst. Men jag hade hellre velat bli kallad mitt riktiga namn, Isabelle.

Det var som vanligt, folk samlades i parken bortom stadsvakternas och oroliga föräldrars gränser, här kunde ingen hitta oss. Ungefär 95 % av folket som stod omkring mig hade ljugit ihop en lång bok av lögner för sina kära föräldrar, som såklart gått på det, och stod nu här för att glömma bort allt och allting. De andra 5 %, där någonstans var jag. De som hade föräldrarna som var antingen bortresta, brydde sig för lite eller var idioter. Ja, så var det nog.
Vi gick lite längre in i parken och även om det var vinter så hade inte snön fallit än, men det var frost och kyligt och man kunde inte sätta sig någonvart, så vi stod upp. Folk pratade högt och otydligt om annat folk, skitsnack var en vansak vid sådana här tillfällen.
Egentligen ville jag bara hem, jag var ensam hemma, jag kunde lika gärna suttit uppe sent i min ensamhet med lite fin musik i öronen och en kopp te däran, men vad betydde det nu? Jag visste ju varför alla andra var här. För att bli fulla, glömma gårdagen och vakna upp i spyor på morgondagen. Jag ville fortfarande mest hem.
De andra hade börjat bli rejält fulla och Amanda skrattade högre än någonsin, jag stod och log lite med henne och höll om hennes midja utifall hon skulle ramla. Kunde det bli mer komiskt? Varför i all världen var vi utomhus och söp, i flera minusgrader? Jag fattade det inte.
Till en början höll jag mig lugn, men kände fortfarande det där ruset att bara ta första bästa bussen hem och krypa ner under täcket, ändå stannade jag kvar och när jag var på min andra ölburk kändes det faktiskt helt okej att vara i parken just ikväll. Inga bråk hade uppstått än och vi var här i den stunden då alla faktiskt har kul, men snart skulle det väll vända om.
När klockan passerat 11 stod alla som stupfulla och lite här och var halvlåg någon stackars tjej och spydde, några vänner höll bort hennes hår och en del hårslingor låg slickade mot hennes kind. Hon behövde åka hem, det visste vem som helst men vem vågade ifrågasätta en tonårings vanor och dessutom ringa efter hjälp? Ingen.
Bortanför några parkbänkar kunde man skymta en grupp av killar som ropade högt åt varandra och slagsmål var bara förnamnet till vad som skulle ske om ca 5 sekunder. Vad gjorde jag egentligen här? Jag förstod det fortfarande inte. Jag skrattade lite åt den irriterande situationen, när någon plötsligt knackade mig på axeln.
”Du, jag tror det är din kompis som står och spyr där borta.” Rösten var len, och en aning nykter för en gångs skull.
”Tack men hon klarar sig bra själv” Log jag mot honom och han bemötte mig med en blick som jag inte riktigt visste vad den betydde, han blev nog lite chockad.
”Är du säker? Jag menar, hon ser inte ut att må så bra” Han var fortfarande säker på att han hade rätt.
”Ja, alltså det är inte första gången det händer, och hon vill alltid vara ensam när hon spyr” Jag kikade lite försiktigt mot Amandas håll, och som jag tänkte, så viftade hon kraftigt bort alla som ville hjälpa henne.
” Ah okej, så du är inte heller direkt full eller är du bara allmänt bra på att spela nykter?” Han log mot mig och letade efter svar med blicken. Vem var han egentligen? Han var ju ganska söt.
”Känner mig inte så sugen idag bara.”
”Samma här, den här kvällen kändes verkligen helt.. ja.. sunken”
”Håller fullständigt med!” Vi skrattade till båda två, så komisk hela kvällen blivit.
”Ska din kompis sova hos dig eller?”
”Amanda? Nej hon skulle sova hos en annan kompis, jag ska nog dra mig hemåt snart.”
Han svarade inte, utan log ytterligare och kollade ner i marken och sedan upp på Amanda igen, fäste blicken någonstans mellan hennes spyor och hennes viftande armar.
”Du har inte lust med en promenad då? Jag vill verkligen bort här ifrån.”

Hans blick var fortfarande fäst vid Amanda.
”Jo visst, bara vi kommer här ifrån” Jag tog tag om hans ena tröjärm och drog med mig honom bort mot utgången av parken. Jag fick nästan en känsla att vi småsprang därifrån, och ju längre bort vi kom desto bättre kändes det. Men ändå : Vad kunde gå fel?



Kommentarer
Postat av: Helena :)

Jättebra! Skriv mer! :)

2012-01-07 @ 11:57:45
Postat av: w

Kan du ta kort på ditt hus ? :)

2012-01-07 @ 14:42:25
Postat av: Alexandra

As bra!!

2012-01-07 @ 23:05:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0