Veckans tanke : Just like heaven - låtminnen

Jag hade tänkt att berätta om min favoritlåt i hela världen, den absolut bästa låten som finns enligt min åsikt och en låt jag kommer ha med mig hela livet ut, en sådan låt jag kommer spela för mina barn och önskas sjunga av min framtida man och som jag helst skulle vilja höra vid sängen varje födelsedag.
JUST LIKE HEAVEN - THE CURE.
Kommer ihåg hur jag låg där, i mitten av sommarlovet på en ö och solade hela kroppen gyllenbrun. Vi hade åkt ut med båten och jag låg med ett trasigt headset och lyssnade på  en  sommarpratare och hon pratade om sin vän som vart nära om att ta självmord och när hon sedan pratat klart om hennes vän så spelade hon denna låt. Kommer ihåg hur hon sa ;
- lyssna nu (och vännens namn) för jag vet hur mycket du älskar den här låten och hur glad du blir av den.
Och herregud vad jag fick brått i benen, hoppa runt o dansa som en galning för fysjutton vad den är bra.
Den betyder så mycket för mig, och jag kan lyssna på den om och om igen utan att den blir uttjatad. Det kan jag inte med andra låtar, men detta är absoluta favoriten att lyssna på. Men bara när jag är glad, för det är ju ingen sorglig låt direkt.
För man får så mycket minnen i låtar. När vi hör en låt på radio, man minns ett speciellt minne med en person, och nästan alla mina kompisar har en egen låt för mig. En låt som påminner om dem. Som jag tolkar personen som, som jag lyssnar på när jag tänker på den personen. Alla har en egen låt, en egen historia och som en liten låda med minnen. I låten ligger allt det där.
Det är därför jag oftast deppar ihop med sorgliga låtexter och låtar, för jag känner igen mig i det den artisten skrivit och man blir som fast vid orden och musiken, dessa dova klanger i moll på en sträv gitarr. Det kan inte bli så mycket vackrare.
Nu frågar ni säkert, men om du var ensam på en ö och hörde en låt, vem var minnet för då? Vad tänker du på när du hör den? Vilken låda dras ut när du hör den och vad ligger i lådan?
Jo det kan jag säga, att i denna lådan. Ligger inga minnen alls. Den här låten är min, min låt. Varje gång jag lyssnar på den stärker den hela mig, att jag klarar mig ensam. Att jag är bra ensam. Ingen vän eller någon kärlek eller någon olycklig stund finns med i den här låten. Bara jag. Det låter så sjukt egoistiskt men det är den här låten jag behöver för att stärka mig själv.
Ni vet, när man behöver lite tid för sig själv. Vara glad för det man har och känna sig starkare än någonsin, precis allt det gör den här låten. Och jag älskar den mer än någonsin.

Så lyssna på den nu, och njut för att du får vara du, att du får göra precis vad du vill i livet och att du gör det till ditt liv. Att du inte lever någon annans liv, att allting känns bra om man bara vill. För det tror jag livet går ut på.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0