kajsalecander

" Vi står tätt intill varandra mitt ibland ett tusenfaldigt publikhav. Han håller sina armar omkring mig och smeker mina brunbrända axlar. Jag, jag sjunger med i Oskar Linnros allra finaste texter och ler för att just den här dagen är som perfekt. Varje gång han drar mig lite närmare hans varma kropp, så ryser jag som aldrig förr. Det pirrar i hela magen, det bultar i hela kroppen, det svider i blodådrorna och det rusar blod som i ett krig i hela huvudet.
Precis när Linnros sjunger en sista gång; jag tror vi kan gå genom eld, bara för ikväll, håll den tänd, jag börjar tro vi kan gå genom eld; så lyfter han upp mig likt en fågel. Han håller hårt om mig, och där är jag uppe i luften och ser ut över alla människor, får ögonkontakt med Oskar och det går ett glädjerus i hela kroppen. Vafan håller jag på med? Kan man vara så här galet kär?
När sista strofen av "från och med du" går vänder han mig mot honom och ser rakt in i mina lyckliga ögon. Han ler, och jag likaså. Jag kan inte förstå att det är sant, men så stryker han sina händer omkring min nacke och drar mig till honom och kysser mig. Och vi kysser varandra, och som om det inte kunde bli bättre lyser en hel Juli-himmel upp av tusentals färglada, sprakande fyrverkerier och där står vi mitt ibland lycka och osäkerhet och kysser varandra. Jag vill gråta, för jag vet att det är för bra för att vara sant. Men hjärtat skriker ; det här är så jävla äkta. 
Så jag trycker mig närmare honom, fortsätter kyssa honom och hoppas med hela hjärtat och hela själen att han ska bli min inatt. Att vi kan gå genom eld, mer än bara ikväll.

Och det bästa med allt; det gjorde vi.