Du är min drog och jag beroende

Du är min drog och jag beroende. Andas in och andas ut dig ytterligare en gång, smärta i halsen. Någonting kniper åt, lemmar eller blodådror, men ändå ; så nära. Fastän du inte finns mer känner jag hur jag alltid vill åt dig. Letar som i ett mörker, tampas och kämpar mot smärta och hud, låter dig se genom mig som glas. Drömmer vidare om något långt bort från hemma. Så slutar plötsligt smärtan. Är du för långt ifrån verklighet ?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0