Can't fall asleep because finally, my reality is better than my dreams
Ligger i sängen och filosoferar. Tänker på min älskling, som jag idag (klockan har ju slått 00) varit tillsammans med i 8 månader. Dagarna går så jävla fort, det känns mer som 8 veckor. Kan inte förklara för er hur mycket jag älskar den här killen, det går inte ens att snudda vid. Ni som varit med mig här länge på bloggen märkte nog själva att helt plötsligt kom en främmande kille och vände upp och ned på allt som var fel, och bara sådär blev allting så jävla rätt. Som pusselbitar. Och nog är han min pusselbit, den vackraste av dem alla. Soulmate rakt igenom. Tänk att det vara blir så ibland, att man ger sitt hjärta rakt ut till någon och hoppas på att han gör det bästa med det, och så står man där och blundar och kniper med ögonen och försiktigt, dag efter dag, ser man hur det blev. Och fan, jag har nog den bästa synen någonsin nu. Hur allt är så jävla bra.
