Alla vägar har sitt pris

 
 
Blir så arg. Fruktansvärt arg. Hur många gånger ska livet bokstavligt knulla en i röven? Hur många gånger ska man behöva tänka igenom sitt liv rakt upp och ned och ändå inte komma på någon vettig jävla anledning till att man inte förtjänar eller förtjänat vissa saker. Om gud nu har en plan för allting som händer så ärligt, är det att man ska bli knullad i röven tills man fattar att aj, livet är så jävla patetiskt ibland, låt mig vara någon gång. Låt mig vara någon jävla gång och låt någon som aldrig känt på smärta få den, jag vet hur det är nu, ärligt talat. Lämna mig ifred. 

Med vänlig hälsning
En potentiallös själ
 
Apq-twmcmai_vrv_large

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0