Kärlek som inte går att beskriva, lite ord för er som inte kan sova som jag.
Ligger och tänker på att det snart gått 14 månader sedan jag träffade en person som tagit upp nästan hela mitt hjärta. Att det går snart 14 månader sedan ja träffade tobias!
Och det känns så jävla konstigt, men mest sjukt att ja är lika jävla kär som första gången han pussade mig, som jag är idag. Och hur mycket vi gjort tillsammans och gått igenom! Han har ju tagit upp 1 år och lite till av mitt 16åriga liv, klart som fan han betyder så mycket som han gör. Men det är så svårt att ta in det, så svårt att förklara hur mycket man älskar en person. Man kan gå i flera dagar och fundera på varför allting blev just han och jag. Kommer så väl ihåg hur jag, en osäker svag tjej , plötsligt stod där och kysstes med en kille som var så stark och säker, och på hela denna långa resan har jag blivit det med på ett sätt jag aldrig varit. Han har lärt mig saker, berättat för mig sanningar som ja knappt visste existerade. Hur två främlingar plötsligt vet allt om varandra, hur kärlek kan växa och bli så jävla stort. Jag har aldrig känt sådan här kärlek förut, och det menar jag. Aldrig i hela mitt liv, o jag kanske har långt kvar i livet, men denna kärleken är fan störst av allt, det är den som känns, den som biter när det är svårt, den som tröstar när man mår som sämst, den som stöttar när man behöver de som mest, den som skrattar ihop med en när man är som lyckligast. Och ja e så jävla stolt och glad att ja har den vid min sida, och med just Tobias som är den bästa kärleken jag vet <3
