-
En gång sa han att vi kanske höll på att glida isär. När han nämnde det ordet gled hela jag isär. Mina ben skakade, min läpp darrade oavbrutet, mina ögon fylldes med tårar på en sekund. Jag trodde det var då det skulle ske, då han inom några millisekunder tänkte be mig sluta hoppas, att han skulle lämna mig för gott. Jag minns att vi stod där ganska länge, han pratade om saker men jag kunde inte lyssna, det var bara en sak som hördes i mitt huvud och det var mina egna tankar. Hur fan kan man glida ifrån varandra när man praktiskt taget stått så nära varandra som möjligt, i flera hundra dagar? Jag minns att jag såg på honom, och jag sa :
- Men jag är inte redo för det än.
Han svarade - Det är inte jag heller älskling, inte jag heller.
Så kysste mig, och sedan pratade vi inte mer om saken. Men jag visste eller vet fortfarande inte om han verkligen menade det. Kanske han var redo, han kanske alltid varit redo, men att han aldrig vågade se mig bryta ihop.
- Men jag är inte redo för det än.
Han svarade - Det är inte jag heller älskling, inte jag heller.
Så kysste mig, och sedan pratade vi inte mer om saken. Men jag visste eller vet fortfarande inte om han verkligen menade det. Kanske han var redo, han kanske alltid varit redo, men att han aldrig vågade se mig bryta ihop.
Kommentarer
Trackback
