kajsalecander

alla har vi varit där någongång, eller kommer att vara med om det sorligt nog. Varför? Jag tror att det finns någon där uppe som bara vill testa oss, hur bra man är som ensamvarg eller om man kräver att leva i flock. Det gör iallafall jag, eller om jag ändå är något av båda två. Vi får se vart den här tanken leder.. 

Och fruktansvärt vad det gör ont när man är ensam. När man sitter i sin säng, stirrar in i den där väggen man stirrat på allt för länge, när ögonvitorna blivit lite halvt röda av stirrandet. Ändå fortsätter man, stirrar in i den där väggen och snart ser man som små figurer som formar sig i fibrerna. Kanske är det de enda man har, inbildningar om figurer, något som man hoppas på att rädda en förr eller senare.
Man kanske väntar på ett telefonsamtal, från den personen man aldrig trodde man skulle förlora. Man kanske helt enkelt bara ville vara ensam för stunden, behövde få stirra i en vägg ett slag. Det kan vara skönt ibland. 

När man fått en förutsedd händelse, när man mister någon man aldrig trodde man kunde förlora. När vännerna svikit en, när kärleken trampat på det sista trappsteget och precis fallit till botten. Man ligger på grunden av en stor mörk grop och det kan inte bli deppigare än så här. 
Någonstans där finns hoppet, för ensamheten mina vänner, behöver inte vara dålig. Ensamhet är något för mig både något posetivt och negativt. Något jag behöver, minst en gång om veckan. Behöver få tid för mig själv, för att tänka, räkna ut saker, för att tapesera upp mina inre väggar och hur jag ska ta mig igenom saker. Man kan lyssna på andras råd, men att besluta saker måste jag göra själv.

Så jag behöver ofta den ensamheten, det behöver inte var den där deppiga ensamheten jag nyss beskrev. Ensamhet är så mycket mer än dåliga saker som vi oftast tänker på. Ibland är det skönt att vara ensam, det är okej att vara lite egoist ibland. Okej att vara ensam. Men den deppiga ensamheten är ju inte den man vill se så mycket av, utan mest den där lite halvt posetiva ensamheten. Det kan ta mig tog för länge att fundera ut vad som är bra eller dåligt men någonstans finns alltid ljuser i ensamheten , i där gropen långt nere finns det alltid en väg uppåt. Skulle man fastna i en grop gäller det att ta sig upp, men tänk en stund. Vilken tur att vi får känna på ensamheten, för när livet stannar och hjärtat slutar slå, kanske vi står där en gång för alla. 

djupt värre kajsa, men faktiskt en riktig veckans tanke.