kajsalecander

Sitter och nynnar med i oskar linnros låt Annie Hall. För er som hört låten, visst är den underbar? ” säg mej, finns det något mer än droger och dan’ efter? Säg mig att det inte var det här det var”

Förstår ni innehåller i den textslingan så går veckans tanke till ; besvikelse/utnyttjad

För visst är det lite så han menar, att man vill så gärna försöka tilltala sig själv saker. Så som ”nej, den killen är nog inte alls så” när i själva verket killen är en idiot. Man vågar inte tro på sanningen och tilltalar sig något som egentligen är helt tvärtom, man kanske tycker om person så mycket att man inte vill tänka på en persons dåliga sidor, hur mycket han kanske utnyttjar en eller hur mycket han egentligen inte bryr sig.

När en person låtsas vara ens vän eller kanske något mer än det, och sedan bara struntar i en som om ingenting hänt. Man blir som förälskad i personens intelligens om att vara en så underbar varelse, att när det visar sig att allting var en lögn, man kommer till den där besvikelsen. Man kan fortfarande inte riktigt inse vad man gjorde för fel, eller vad som gick åt helvete, men ändå försöker man se det från den ljusa sidan, ”det kanske bara är en svacka, han/hon kommer tillbaka” .
När man blivit utnyttjad av ens kärlek, då man tror att det är något mer än vänner. Personen håller på , men det är alltid en själv som hör av sig till personen. Alltid en själv som tar kontakt om den, skrämmande hur man aldrig kan nå honom/henne men hur han/hon alltid kan nå en. Personen känns alltid starkare, alltid bättre och man är så liten i dess närhet. När man fått vara med den där känslan, som är starkare hos en än någonsin. Men för honom/henne ingenting speciellt. Så tänker man så där som Oskar Linnros, ” säg mig att det inte var det här det var” , med andra ord ; säg mig att detta är något mer, att du vill något mer. Att slutet inte är här. Att det inte ska fortsätta så här. Du sårar mig, trampar på mig, ändå springer jag efter dig som en maratonlöpare i sitt livs största lopp.
Utnyttjning är ett stort ända lopp. Som jag sagt en annan gång, det gäller att se efter, hur långt personen är värd att springa för, om personen bryr sig om man stannar eller fortsätter. Om det äns är värt att kämpa mer. 

Förstår ni mitt evenemang? Vad jag menar? Jag tror vi alla varit där ett antal gånger. Då vi litat på en person till tusen, men när allting ändå kommer ut och tilliten visade sig vara något man bara kastat bort, som i en sjö, blir man så besviken att man inte ens vill inse att personen var en idiot. Ibland skrattar man, hånskrattar hur man kunde vara så dum och tro att personen skulle komma tillbaka. Man vet inte hur man ska reagera.

Ibland är vi människor så otrolig dumma och förväntar oss för mycket. Har stora förhoppningar, förväntningar på någon. Oftast gör vi dessa listor om förhoppningar för fort, när vi knappt vet om det är sant eller inte. Om det kan gå i uppfyllelse, Men när dagen väl kommer och man förstår att man hade så fel, blir man djupt sårad.

Finns de gånger jag suttit en hel dag och väntat på ett speciellt sms eller ett speciellt telefonsamtal från någon viss person. Går runt och väntar hela dagen, tar med mig mobilen var jag än går och väntar på att personen ska ringa. Förbereder mig, vad jag ska säga och vad jag inte ska säga. Men när det där samtalet aldrig kommer, går jag ner mig helt. Surar, blir ledsen och humörsvängningarna är på topp. Ena stunden skratt, andra stunden gråt.

Om man ska vara smart, borde vi sluta ha för mycket förhoppningar på världen. Minimera de där stora kraven och låta saker ske som det sker, för vi vet så väl hur besvikna vi blir när det inte går som det ska. Vi blir som barn på julafton som inte fick de man önskade sig. Löjligt, stört löjligt. Men det är så vi går till. Hoppas på något som är för bra för att inte vara sant, och blir svikna. Vilken jävla skit värld vi lever i alltså.

Ta mer hand om er själva i ett sånt här läge. Vad är bäst för dig? Har du konditionen till att springa det där loppet? Orken att hänga kvar hur länge som helst? Kommer det löna sig i slutändan? Kämpa så hårt för något att man knappt kan stå längre? Ibland är det värt det, ibland inte. Det gäller att ta reda på det, innan det gått way to long.