kajsalecander

Jag menar, för mig är det skitviktigt att jag under ett förhållande får bra kontakt med hans familj. Jag tycker det är jätteviktigt, några tycker inte det är det som är viktigast, men jag tycker att det har en stor roll. Jag själv skulle aldrig kunna komma hem till ex Tobias och veta att man inte var välkommen. Sen är det självklart upp till familjen lite att välkomna en och "ta hand om en" men man måste också ta sitt egna ansvar. Det är artigt att hälsa, man kan fråga vad som händer och hur det är läget, man tar i hand första gången och man visar sitt innersta och bästa leende. För mig är det helt naturligt, ingen planritad rituel sak jag gör första gången vid ett möte. Men sen då? Hur blir det med relationen? Om man fastnar vid en kille och får honom, får man också en till familj?
Med Tobias kan jag säga att jag verkligen fick det. När jag kommer hem till honom, till hans mamma eller hans pappa, spelar ingen roll , jag är alltid som ett extra barn där. Nu har jag och Tobias dock varit tillsammans i 1 år men jag visste nog redan från början att här kommer jag trivas. Det är inga som helst problem för mig att hänga med på släktkalas, umgås med hans kusiner, kramas med hans farfar, kramas med hans syster, hans mamma, hela släkten. Inte häller hjälpa till vid inflyttningar och utflyttningar eller vad som helst. Det tycker jag är skönt, det är väldigt skönt att veta om att jag har några till som bryr sig om mig, som tycker om mig för den jag är. Det blir som en liten extra familj som sagt. Alla får inte den här familjen med sig när dom träffar en kille eller tjej, men jag tycker det är viktigt att ta ett steg och visa att man faktiskt finns. Visa sig, "hallå?! jag är faktiskt din sons flickvän och jag vill gärna vara det ett bra tag till så det skulle underlätta om ni kunde släppa in mig lite?!" Okej, kanske inte just så.. men iallafal visa sig. Berätta om sig själv. Speciellt i början. Berätta, få dom förstå att du inte är någon dom tror du kanske är. Berätta för dom hur du verkligen är. 
Och jag lovar dig, du kommer få en lika omtänksam och betydelsefull extrafamilj som jag. 

För mig är det bara mysigt att få ett sms av tobias mamma, där hon kallar mig gumman och skriver gosiga hjärtan om att vi snart får ses. För jag gillar det. Jag gillar att gosa och jag gillar att vara mig själv, då finns det inga fel i välrden att få det tillbaka av någon och att veta att man har någon nära sig som man kan prata med om det skulle vara något. Jag vill inte tänka på hur det skulle bli om jag och Tobias gjorde slut, och om all kontakt med hans familj skulle bara brytas, jag vill inte tänka på det. Men jag vet att den dagen kan komma och vad sjutton gör man då? Det vet jag inte än, så därför tar jag vara på den tiden jag får hos dem och dem hos mig och  sparar minnen som ett datachip och hoppas att dom alltid kommer ihåg mig. Inte som hon där som en dag kom in i dörren och var Tobias flickvän, utan också hon som var en vän till dem alla.