kajsalecander

Vaknade vid 10 och har nu fixat mig och lite så, ska bege mig till N3 snart! Efter det ska jag luncha lite med Tobias. Fyfan vilket väder det är, typ storm? Tur att jag har på mig mina söta strumpor idag under bootsen, både varmt och snyggt! Hörs sen , ciao! 

är redigt trött så nu tar jag och checkar ut och bäddar ner mig bland kuddar och mys! Imorgon ska jag ner till N3 och öva lite inför nästa veckans sångafton. Vet inte hur länge det blir och vad jag ska göra efter men någonting dyker la förhoppningsvis upp! Det är ju trots allt lov. 
Vi hörs imorgon, godnatt och ciaaooo !

Dagen har bara slappats bort och har inte haft någon som helst tanke på att ta tag i mitt liv och gå ut i det fina vädret eller någonting, har myst i sängen, ätit mat med familjen, kollat tv, kollat bilder från igår och bara tagit det lugnt. Nu ska jag snart duscha och göra lite inpackning i håret och sitta med det och vänta på solsidan. 
Imorn väntas lov i en vecka och ska mysa med vänner, fika med vänner, mysa med pojkvännen, kanske lite shopping på det, åka iväg till linköping, ja u name it. Ta vara på lovet helt enkelt! 
Hoppas ni haft en bra helg föresten, vi hörs senare eller imorn! 
Ciao 

bästa sängeeen

åkte ner en sväng till stan och åt lite lunch med la familia, sedan köpte jag lösögonfransar tills imorn, och hittade även dessa smycken jag kollat länge på men aldrig köpt, nu reade dom ut dom och allt som allt ; 65 rikstaler.
fan va ja är bra.

 

Jag som tänkte gå till skolan imorn, så var vi tydligen lediga! Jaha, en tidig start på lovet helt enkelt. Så nu har jag varit borta från skolan i två veckor och snart en till, kaos. Haha. Men det är nog bara bra, ska vila upp mig imorn till lördagen då det är halloween fest och jaaa, ni ska allt få se min utklädnad! Ska allt bli najs! 

Men nu ska jag sitta klart med min ansiktsmask (som svider som fan) och sedan kolla lite mer tv, otroligt roligt liv här.  MVH /trasig 

 

Är hemma idag igen, har gjort lite läxor och sitter nu och kollar på lite Nyårsklänningar. Ca 2 månader kvar men ändå, man kan ju vara i god tid. Är sugen på något annorlunda, eller silvrigt eller guld eller kanske i brons? Någonting metallic iallafall och varma färger tror jag. 

ännu en dag i sängen med gossipgirl, tårar till chuck & blair och tv tittande.. nu ska jag försöka få i mig lite nudlar och kolla på lite mer tv och skriva klart en inlämning. Hela jag är röd av feber, som en tomat eller en solbränd snubbe med 0 pigment.. fyfan, orkar inte med det här!
har inte tid att vara sjuk. Speciellt inte när jag redan varit bortrest en vecka. 

 

Här får ni något fint att lyssna på i höstmörkret. 

hemma idag igen, är jätte jobbigt att ens kliva upp eller gå någonstans för hela njurarna och ryggen värker pga av ingen mat eller någonting.. fyfan. Febern har börjat gå över iallafall. 
Har rensat bort typ 200 bilder på instagram också i tidsfördriv, skönt!
Ni har väll inte glömt att följa mig? 
Kajsalecander

mått röv hela dagen och kvällen, hoppas på att må lite bättre imorn. MÅSTE bli frisk till helgen då det är halloween fest på G, jag som ska vara magdansös.. haha. Hur som helst så har jag fått gjort lite plugg idag och fått i mig ett x antal vatten, det är typ det enda. Mår rätt illa nu med men får hoppas på att de inte kmr upp något!
Ha en bra kväll , ciao 

 

 Kom hem halv 8 i morses så har inte fått mycket sömn om man säger så.. men drog mig iväg till tobias och sover här inatt. Saknat honom så! Har haft en jättebra resa i turkiet och har en massa bilder men behöver rotera dom och greja lite med dom innan dom kmr ut här på bloggen!

Imorgon är det skola och känns jävligt tungt måste jag säga, vill sova och ha sol och värme!
Vi hörs imorn, ciao!

 

 

top-allyfashion.com
jeans- riverisland.com
mc skinjacka - lagarconne.com
skinjacka - chicnova.com
skor - farfetch.com.br
collage tröja - udobuy.com
nagellack - forever21.com
armband - dannijo.com

På morgonen vaknade jag utav att täcket ramlat ner på golvet och jag låg ihop kurad och frusen i sängen. Mitt hår flöt över hela kudden, och min panna var våt. Jag brukade vakna av att jag kallsvettades, väldigt ofta nu för tiden. Men varje gång jag funderade på vad jag egentligen drömt, mindes jag aldrig vad det var. Jag drog upp täcket, det jobbigaste lyftet man kan göra på söndagsmornar. Sedan kom jag på mig själv att jag stängde av mobilen igår kväll, och att det kanske fanns en liten liten möjlighet att Anton skrivit något sms om just varför han inte kunde komma igår. För jag låg ju faktiskt ensam här i sängen, om han inte ramlat ner på golvet. Och det hade han ju inte.
Jag tryckte igång mobilen, höll den långt ifrån mig varav jag blev bländad av displayens ljus. Så kom det. ”Älsklingen” lyste upp på hela skärmen och jag tryckte upp ett sms.
”Förlåt älskling, jag kunde inte komma igår och förlåt för att jag inte hörde av mig, men vi ses ju på tisdag! Godnatt” Smset var skickat klockan 03.00 och jag undrade vad han ens gjorde uppe så sent. Orkade inte lägga energi på det, jag svarade ett kort ”okej” och sedan la jag mobilen så långt ner under kudden det bara gick. Bara för att. Bara för att jag i alla fall låg och väntade på honom i min säng som jag lovade honom igår. Bara för att jag kunde hålla saker jag lovat. Jag blev så arg, det kokade nästan i mig. En rusning av blod trycktes upp i hela huvudet och så kom den där typiska migränen och illamåendet, den där sammandragningen mellan nerverna från tårna till fingertopparna, när man ångrar det man precis gjort och känner ångest och skuld för att man i några sekunder blivit så arg på den man älskar som mest. Den där känslan, som jag så många gånger fruktat och som jag så många gånger känt. Nu kom den igen, men lite mer överraskande än förut.
Plötsligt knackade det på fönstret.

 

”Du kan väll lugna ner dig lite älskling?”
”Nej det kan jag inte, jag är så fruktansvärt arg för att du bara skiter i mig, det är som om du precis pissat på mig i ansiktet och jag fortfarande kan känna den där doften. ” Jag röt åt han.
”Ska du skrika på mig nu igen också?” Han började bli arg han med.
”Nej, inte den här gången, jag är trött på att skrika, jag är trött på att vara den som bryr sig, har du ens tänkt på tisdagen, vad hade du tänkt vi skulle göra, bråka med varandra?”
”Självklart inte, jag hade tänkt vi skulle umgås, som vanligt” Han kollade på mig med sina fina ögon, hans fina bruna ögon. Men jag fick inte ge mig, jag tänkte inte låta han vinna det här.
”De senaste gångerna vi umgåtts har vi bråkat eller så har vi bestämt att vi ska umgås och sedan har du inte dykt upp i alla fall, det finns alltid något som går före” Jag betonade umgås, jag hatade det uttrycket, eftersom han alltid använder det och struntade i att fullfölja det.

Han kollade på mig, tog mina händer och sa.
”Hur vill du ha det då?”
” Vadå vill ha det”
” Ja, om jag är så dum hela tiden, hur vill du göra?” Han höll hårt i mina iskalla händer, nästan nöp i dom. Försökte trycka ut några små svar ur min bleka mun.
” Vadå vill göra, jag vill vara med dig det är det enda jag vill.” Jag såg på honom och granskade honom, hela jag var förvirrad, vad skulle ske? Vad är han ute efter?
”Vill du verkligen vara med någon som gör dig ledsen?”
Han pausade, men hans mun tydde att han skulle säga något mer.
” Jag menar, jag vill inte att du ska vara ledsen men de senaste veckorna verkar det som om det enda jag kan få ut av dig, vill du verkligen vara med mig då undrar jag?”
” Jag vill vara med dig, hela tiden vill jag vara med dig, jag vill vara med dig när jag inte kan vara med dig eller inte får vara med dig, jag vill vara med dig när jag är med dig och jag vill vara med dig när jag inte kan få vara med dig för att jag inte finns längre! Räcker det?!” Jag nästan skrek åt honom.
” Nu skriker du igen, ser du? Vi kommer ingen vart med det här Melina!” Han skrek tillbaka.
Sedan släppte han mina händer, eller mer i en kastande gest. Som om dom inte var mina.
Han fnös till, öppnade dörren och smällde den hårt.
Jag satt kvar länge och kollade på dörren, utifall han skulle öppna den igen och säga vad han ville, vad han ville få ut med det här. Men dörren öppnades inte. Och i just den långa ödsliga sekunden, förstod jag hur det kändes att plötsligt glida ifrån någon. Glida ifrån någon så mycket, att man knappt kan andas, att man knappt vem man själv är.  

Varför svarar han inte? Exakt vad är det som är så svårt, att ta upp sin mobil, kolla på displayen, se vem som ringt och snabbt ringa upp. Jag kunde bara inte förstå det. Själv, hade jag suttit i snart en lång svältande timma och stirrat rakt in i displayen, utifall han bara skulle få den där enkla tanken att bara svara. Jag var inte direkt svältande på mat, utan svältande i och med att för varje minut som gick kändes det som om min värdighet och min tillit bara försvann ifrån mig. Som ett sjunkande skepp.

 

Så här satt jag. Jag kunde bara inte förstå det, hur jag gång på gång gick på de där enkla snacket bara en kille kan sköta. ” det är okej, jag ringer dig senare” eller ”jag lovar att vi kan ses sen, det sa vi ju, eller hur?” eller varför inte ”älskling du är bäst, vi ses sen” ? Det fanns många jag hört nu, men när gick alla lögnerna till den där tröskeln, till smärtgränsen inuti mig, där jag bara sa ifrån.
Jag vet inte hur många gånger jag frågat mig själv det, eller hur många gånger jag tänkt säga ifrån men aldrig fått ur mig orden ändå, och när vi ändå pratar om det, hur många gånger jag verkligen sagt ifrån men allting blivit vänt till mitt egna fel.

Vi hade varit tillsammans ett bra tag, om man ska vara exakt så hade det varit vi två i snart ett helt år. Väldigt snart, snarare på tisdag, och idag var det lördag. De senaste veckorna hade det varit som om vi båda bara räknat ner dagarna, försökt hålla ut för varje dag som gick och bara väntat på att dagen D skulle komma. Då jag och han, mitt livs första kärlek, hade spenderat 365 dagar ihop.

En gång sa Anton att vi kanske höll på att glida isär. När han nämnde det ordet gled hela jag isär. Mina ben skakade, min läpp darrade oavbrutet, mina ögon fylldes med tårar på en sekund. Jag trodde det var då det skulle ske, då han inom några millisekunder tänkte be mig sluta hoppas, att han skulle lämna mig för gott. Jag minns att vi stod där ganska länge, han pratade om saker men jag kunde inte lyssna, det var bara en sak som hördes i mitt huvud och det var mina egna tankar. Hur fan kan man glida ifrån varandra när man praktiskt taget stått så nära varandra som möjligt, i flera hundra dagar. Jag minns att jag såg på Anton, och jag sa :
- Men jag är inte redo för det än.
Han svarade - Det är inte jag heller älskling, inte jag heller.
Anton kysste mig, och sedan pratade vi inte mer om saken. Men jag visste eller vet fortfarande inte om han verkligen menade det. Kanske han var redo, han kanske alltid varit redo, men att han aldrig vågade se mig bryta ihop.

Det var just dessa tankar som svepte över mig när jag satt där med mobilen i handen, klockan var mycket, och han hade lovat som så många gånger att vi skulle ses. Att han skulle komma upp till mig, att han skulle ringa på dörrklockan och le, att vi skulle vara ihop just idag. Jag satt bara här, jag visste att han inte skulle komma, jag visste att han inte skulle höra av sig fören allt var för sent. Jag hade till och med gått på den där dumma lögnen en gång till. Hur kunde jag? Hur kunde jag göra så mot mig själv? Var det inte förra gången både jag och han lovade att det skulle vara slut på sånt här.
Ville han inte mer? Och vad gör han egentligen? Jag vågade inte fundera mer på det. Jag stängde fönstret, drog av mig hans t-shirt och kröp ner i sängen. Sedan stängde jag av mobilen. Jag hade fått nog.